I natt blev det inte många timmars sömn. Matheo har varit jättekinkig sedan han fick hepatit A och B-vaccinet och inte nöjt sig med mindre än att vara hos mamma, helst i famnen medan mamma går runt, runt, runt. Hade man haft en stegräknare så hade man säkert fått bekräftat att man gått halvmaran eller nåt!

I går fick han somna hos mig när vi låg och tittade på TV i soffan, klockan var väl närmare 10 när han äntligen somnade. Efter ett tag så gick jag in med honom till hans säng och lade honom. Det gick bra till skillnad mot kvällen innan då jag slet i närmare två timmar för att få honom att sova.

När klockan var 12 vaknade han och gallskrek och var helt otröstlig. Jag kände på honom och han var kall, inte varm som han brukar. Vi tog tempen på honom och den visade 34,5, vilket verkade lite märkligt... Vi tog den flera gånger och den visade fortfarande samma. Jag satte på honom kläder och tog en filt och lindade in honom i medan David ringde vårdguiden för råd, telefon kö... Jag fick inte tyst på honom och han ville inte ha någonting. PANIK!!! Tempen igen, nu visade den 35,5, bättre men inte helt bra. I armhålan ska den ligga på 36 iaf... Han kändes varmare och piggare och slutade gråta/skrika.

När David äntligen kom fram till vårdguiden så förklarade han vad som hänt och de tyckte vi skulle åka in till Huddinge, vilket vi också gjorde. På med kläder och iväg med lillen mitt i natten... Klockan 1 var vi inne på ett rum på akuten och fick prata med en läkare som undersökte Matheo. Det ända hon kunde konstatera var att han var lite röd i halsen men inte så pass farligt att de var tvungna att ta prov. SKÖNT! Vi kände oss genast mycket mer lättade efter att han piggnat på sig lite och detta gjorde saker bara bättre! Hem igen och försöka sova... Vi var hemma vid kvart i tre så det gick ju verkligen fort.

Idag är han fortfarande lite kinkig men han verkar iaf vara på bättringsvägen. Vi får hoppas det med tanke på kalasen i helgen...