Stella brukar oftast sköta sig alldeles utmärkt. Hon har t.o.m blivit mycket bättre sen vi fick Matheo. Men ibland får väl även hon sina tokspel... Idag var en av dom dagarna. Så här gick det till när hon gjorde mig fullkomligt GALEN idag:

Jag var ute och prommenerade med henne som jag brukar på morgonen och eftersom jag skulle in till stan och träffa fru Alm (hahahaa) för en lunch med Fuji-gänget så tänkte jag att vi först tar en prommis och sen får hon springa av sig lite på ängen. BIG MISTAKE!! Vi kastar lite pinnar och hon är jättenöjd med att springa efter dem i leran och när det är dags att sätta koppel igen så får hon upp ett spår och drar iväg. Då ser jag att ca 5-6 meter från där hon stod stod det 2 rådjur... Hon försvann kvickare än kvickt och jag stod kvar som ett fån med kopplet i handen.

Vad göra nu?? Ja jag kunde inte göra så mycket annat än att vara kvar på ängen och ropa efter henne med tanke på att jag hade Matheo i vagnen. När jag stått där i mer än en kvart och sett både henne och rådjuren springa förbi emellanåt så kommer dagisbarnen, neeeeeej!!! Det fattades ju bara det! Jag förklarade för en av fröknarna vad som hänt men de brydde sig inte nämnvärt och lät barnen springa omkring på ängen och i skogen där Stella fanns. Efter bara ett par minuter så såg jag Stella uppe på berget. Jag ägnade säkert 10 minuter på att få tag i henne, sen gick vi hem med bestämda steg och jag var så arg, så arg, så arg! Stella förstod att hon gjort fel och gick in och  lade sig i sängen med en gång. Hon drack inte ens vatten.

Sen åkte jag iväg in till stan och David kom hem. När han gick ut med henne så gjorde hon samma sak IGEN!! Vad är det för fel på byrackan?!?!  Hon har aldrig betett sig så förut...