Jag såg Uppdrag granskning på SVT, det handlade om ungdomars drickande och hur lätt de får tag i alkohol, särskilt till valborg. Skrämmande! Man fick ju flashbacks tillbaka till antiken när man själv var i 15-årsåldern och visst var det så hemskt som de påstår. Man hade ingen koll men man trodde man hade det och var väldigt vuxen... HAAA säger jag bara, när man ser ungdomar i den åldern så tänker man de är ju bara barn, men i den åldern anser man ju att man är minst lika vuxen som sina föräldrar. Min slutsats efter att ha sett programmet är att jag är väääääääldigt glad och tacksam för att Matheo är liten än så länge. Jag vet inte hur jag ska tackla det här när han blir äldre...

Idag hade vi tandinformation i föräldragruppen, det kom två tandsköterskor ifrån Folktandvården i Västertorp, det är tydligen den vi tillhör. Matheo har ännu inte fått några tänder men de kikade in i munnen på honom och sa att allt såg jättebra ut. I övre käken kunde man se hela tandraden i tandköttet. Vi fick lite telefonnummer, tandborste och bra tips. En av tandsköterskorna berättade att hon gett sitt första barn sötat vatten, då hennes farmor rekommenderat  det. Efter det så vägrade barnet dricka vanligt vatten och fick sötat vatten, saft eller läsk. Vilket givetvis hade resulterat i att han hade massa små hål mellan tänderna. Vilket kanske inte var helt otippat...

Första besöket kommer i 3-årsåldern, då kallar de oss, och då får vi se om vi ska gå där eller någon annanstans.

Tove, en av mammorna i föräldragruppen, och jag skulle ta hissen ner till gatuplanet när den plötsligt hoppa till och lät jättekonstigt! Toves Elise började skrika, dörren öppnades och vi kom ingenstans. Vi provade igen och det gick inte att komma ner. Vi lät en äldre herre ta hissen ner och då funkade den alldeles utmärkt! Men så fort vi gick in i hissen så lät sen konstigt, skakade och vägrade åka ner. Det resulterade i att vi vägrade åka den och tog trapprälsen istället! Jäkla renovering av Liljeholmen! Hissen är max en månad gammal och borde verkligen funka, det finns ju bara en!

Efter bvc-besöket gick vi till Vinterviken och åt lunch, ett riktigt barnvagnsrally! Stella var hemma ensam så jag kunde inte stanna så länge, pappa David var och fotade kungen på hans födelsedag. När jag kom hem tog jag ut en lycklig Stella till ängen för lek med pinnar som hon älskar. Och gissa vad byrackarn gör! Hon hoppar upp och ska ta den pinne jag precis plockat upp från marken och landar snett, skriker till så det skär i hjärtat på den nyblivna mamman/mig. Det blev koppel på och en haltande prommenad hem, vi får se hur det utvecklar sig. Tur att hon är försäkrad iaf!