Snart är det 4 månader sedan vår prins såg dagsljus för första gången... Jag har varit hemma i 5 månader snart, det känns snarare som en månad, kanske två på sin höjd. Paniken närmar sig med stormsteg nu, snart har jag varit hemma halva tiden och snart är det dags för tidiga mornar för att lämna på dagis, nej förlåt förskola heter det ju numera, och sedan  gå till jobbet... Inget jag ser fram emot direkt, jag vill vara hemma länge, länge! Jag har verkligen fått mersmak för föräldraledigheten! Men nu ska jag inte tänka på det & stressa upp mig i onödan, utan bara njuta av varje sekund som jag har med prinsen!

Idag var prästen hemma hos oss för dopsamtal. Vi fikade & gick igenom dopet, vilka som ska vara gudföräldrar, vilka psalmer vi ska ha osv. Hur vet man vilka man ska ha?? Jag kan inga psalmer, den enda jag kan säga att jag minns från konfirmationen är Tryggare kan ingen vara. Tillslut blev det Det gungar så fint och Du vet väl att du är värdefull. Jag är helt bestämd på att vi även ska ha Cecilia Wennerstens Det vackraste, jag har ingen som kan tänkas sjunga den, så imorgon måste jag ringa kyrkan och fråga om det finns någon de kan rekommendera, någon som är bra, så låten inte förstörs och som inte kostar en förmögenhet! Man är ju inte direkt gjord av pengar nu... Hoppas att det löser sig, annars måste det bli en till psalm...

Nu vaknade prinsen, han är väl lite hungrig igen antar jag, det lilla matvraket! Skriver mer snart...