Idag var Matheo, Stella och jag bjudna hem till mormor & morfar på lunch, mammas gamla arbetskollega Ella och hennes man Sten skulle också komma och de ville så gärna träffa Matheo. Morfar Kent ville så gärna komma och hämta oss hemma men jag sa att jag måste ändå ta ut Stella för långprommis på morgonen så jag kan lika gärna ta bussen till Liljeholmen och sen gå Liljeholmskajen, Årsta, Gullmarsplan, Hammarby Sjöstad, Alphyddan och sen framme.

Jag tog aldrig bussen hemifrån utan gick ner till Liljeholmen, längs Årstaviken på södra sidan och fortsatte till Hammarby Sjöstad. Där ringde jag morfar och berättade att jag var påväg och att jag var i Hammarby Sjöstad. Han höll nog på att trilla av stolen! Jag var svettig och trött och han erbjöd sig att komma och hämta oss. Men är man envis och har bestämt sig så går det banne mig, så jag fortsatte traska på. När jag prommenerat i 2 timmar och 20 minuter så var jag äntligen framme. Jag var helt slut men väldigt stolt att jag klarat av min lilla strapats!

 

pierre

1 maj 2008 20:46

hej!
den där prommisen påminner mej om när jag gick från gustavsberg till långvik när kent fyllde år nåt år. fanns de inte bussar på den tiden??

 

ihuvudetpadendarmary

1 maj 2008 20:52

Ja jag minns de där väl, jag va väl 8-9 år då eller nåt och då tycker man ju att allt är tusen gånger längre...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Stella ville också vara med och spela lite kort...

Så här går det när man lämnar far och dotter ensamma hemma för en liten stund. Gissa vem som inte ville sova på kvällen......

...som han har väntat!

När vi var på Heron city förra helgen så fastnade Amelia vid ett skyltfönster med skog och två rådjur i. Bambi kunde hon inte motstå!!...

Detta hår, frågan är om man skulle klippa det eller inte. Känns tråkigt att göra det när vi kommit så långt ändå. Håret stämmer ju överens med hennes personligthet också......