Nu säger Matheo ti-ta också när han pekar, jag ger lilla Elise (som var med på kalaset) en stor eloge för undervisningen i onsdags!!

På kalaset igår så satt en av tjejerna och pekade och frågade va de? Jag antar att Matheo har tagit efter pekandet för det är det enda han gör nu... Han har slutat säga ma-ma till allt nu, nu är det pa-pa till allt istället. Och ibland får han till det och säger ma-pa, det tycker jag är ett bra ord!

Jag sa till David häromdagen att Matheo kan gå ner för soffan, David trodde mig inte riktigt och jag har väntat på att han ska få se när han gör det. Så idag kom det, Matheo gick ner för soffan alldeles själv och blir så glad och stolt när han står på golvet.

Matheo har ju aldrig varit särskilt förtjust i nappen och fått till det där. Så här ser det ut...

Idag när vi var hemma hos mormor och morfar så ramlade Matheo in i matsalsbordet och slog huvudet i ordentligt. Han skrek som en gris och det blev en bula mitt emellan ögonen.

Igår tog jag Matheo till sjukgymnasten igen. Vi har ju gått där några gånger sedan han var ca 3 månader. Anledningen är att han har haft svagare muskler och är stelare/inte lika rörlig på ena sidan av nacken, vilket gjorde att han gärna lutade huvudet åt ena hållet. Vi har haft en hiskerligt massa övningar för oss, jag har kånkat runt på honom i alla möjliga konstiga vinklar och jag har även stretchat hans nackmuskler... Det var lite läskigt när han var så liten kan jag säga och nu har jag ett ännu större problem, han tillåter inte det längre eller så ligger han inte still...

Igår sa iaf sjukgymnasten att allt såg så bra ut och hon var så glad att se honom igen (Jag tror faktiskt att de andra sjukgymnasterna var lite sotis på henne som fick en sån liten goding till patient och inte gamla gubbar och gummor med ryggproblem och allt vad det nu kan vara). Hon gjorde lite övningar med honom och tyckte allt var bra, vi ska försöka med stretchingen lite mer och en övning där han stärker nackmusklerna lite mer och sen behövde vi inte komma tillbaka förrän i januari när han fyller 1 år. SKÖNT!

Igår när Matheo var som tröttast på kvällen ramlade han pladask på munnen, vilket resulterade i att det började blöda runt alla fyra tänder i överkäken. JISSES vad han skrek! Men med lite mamma-tröst gick det bra och det verkade inte vara någon större fara... Nyss gjorde han nästan samma sak igen, han satt på knä och så ramlade han pladask på munnen och plötsligt så bödde det kring tänderna igen... Han kommer bli som mor sin, jag ramlade och slog i mina tänder när jag var liten så det vart missfärgade och jag var tvungen att dra ut fyra framtänder...

Jag åkte och lämnade Stella hos mormor och morfar igår kväll så jag skulle slippa gå, dra på och av Matheo en massa kläder, när han är sjuk, grinig och hängig. När jag skulle natta honom igår så somnade han i min famn i soffan och när jag skulle gå in och lägga honom vaknade han direkt och skrek, protesterade högljutt! Det var en som inte ville bli lämnad ensam i sängen! Jag gjorde ett par försök men tillslut sa David att han får sova hos oss i soffan och sen när vi skulle sova så fick han sova emellan oss i vår säng. När jag skulle lägga ner honom på kudden så skrek han, han ville bara känna kontakt med oss hela tiden. När jag tillsist släckte lampan så blev han lite lugnare men vaknade med ett ryck och gallskrek, säkert feberdrömmar... Han lugnade inte ner sig utan jag var tvungen att tända lampan och han tittade mot fönstret halvt i panik. Kanske var det monster där ute, vem vet...

Under natten vaknade han ett par gånger, vet inte hur många gånger, man tappar liksom räkningen efter ett tag och när man är så trött så tror jag att man gör mycket i sömnen också. När han väl vaknade imorse så var han inte lika kokhet som igår, vilket är skönt. Jag tog tempen och den visade 36,5, vilket kändes bra. Men nu känns han lite varm och febrig igen, glansig och hängig på ögonen...