Idag blev det kalajs för kompisar och Matheos kompisar Milton och Leon. Jag tror vi blev uppåt tjugo personer i vår lilla lägenhet, dessutom två helt galna hundar som sprang runt, runt och lekte. Det var roligt att Camilla tog hit valpen så de fick träffas, båda två behöver det. Så det får bli fler play-dates!

Kalaset gick bra, Matheo fick leka och hälsa, gosa med alla som kom. Det är så roligt (och skönt) att han inte är ett dugg blyg utan går till alla, oavsett om han sett dem förut eller ej. Vi bjöd på kaffe, läsk, saft, tårta, sockerkaka och glass. Matheo hade lite svårt att blåsa ut sitt 1-årsljus men Mireya hjälpte honom på traven. När det var dags för paketöppning så var Matheo mer intresserad av att krypa omkring och titta på en massa annat. Pappa fick hjälpa till och han hade att göra ett tag kan jag lova. Bl.a fick han:

Piratskepp, lastbil, garage, sjungande åsna, trumma, snickarbyxor, underkläder, bodys och skjorta.

Tack så mkt till alla som ville komma och fira vår prins första födelsedag!

...och jag har precis fått honom att sova. Vilken pärs det var idag! Jag är ta mig tusan tröttare än vad han är på kvällarna!!

Så här såg iaf den stooora dagen ut:

När jag hörde att Matheo vaknat gick jag in och sjöng för honom. Han tittade med stora ögon och höll min hand. Han kände inte igen sången men tyckte det var roligt att mamma sjöng direkt på morgonen.

Sen på med massor av kläder och ut på morgonprommis med Stella  i snö & kyla.

Sen in för lite leverpastejsmörgås som mest kastades på golvet.

Pappa kom hem tidigt och hämtade oss för ett besök hos läkaren för vaccination inför resan. Det blev tillslut Twinrix, både hepatit a och b. Vi ska ta en spruta till innan vi åker och sen en till om 6 månader. Matheo skrek som en stucken liten gris när det stack men det gick över lika snabbt när han fick ett litet Bamse-klistermärke.

Hem för lite lunch och presentöppning. Matheo fick en rymdraket med lite gubbar till, en liten påse att hänga i badrummet för att ha badleksaker i, mjukiskläder, jeans och en 3-i-1 Babian (mjukisdjur, kudde och filt i ett).

Vi hade tid hos sjukgymnasten kl 13;00 men när vi kom dit så hade hon tagit semester utan att meddela mig det, det var ju just schysst! Jag sa till Matheo "Nu är mamma arg!" så skrattade han och så satte vi oss på bussen för att åka hem igen.

På eftermiddagen och kvällen har vi varit ensamma, pappa har jobbat... Nu väntar jag på att David ska komma hem så Stella ska få sin kvällspink.

Han fyller 1 år idag!

...hade vi åkt in till förlossningen på Huddinge Sjukhus. Så här minns jag dygnet:

Värkarna började vid 01.00 natten den 6 januari , jag kunde varken inte sova, ligga, sitta, stå. David tvingade mig att duscha och bada varmt vilket hjälpte tillfälligt mot smärtorna i magen och ryggen. Pappa (morfar) kom och hämtade Stella för vi förstod att det skulle bli ett sjukhusbesök inom kort. När klockan var sju på kvällen stod jag inte ut längre och ville åka in till förlossningen och vi åkte in. David hade beställt en familjepizza (till sig själv) men var så nervös att han bara kunde äta en slice! Själv hade jag inte fått i mig mat på hela dagen. Jag mådde illa och kräktes som en gris, jag sprang till toan minst en gång i timmen. När vi var på väg in till förlossningen ringde vi men det tutade upptaget hela tiden, när vi passerat Masmo så svarade de och frågade samma frågor som tidigare, hur långt det var mellan värkarna och så. Jag hade ingen koll, det gjorde bara så ont att jag varken kunde koncentrera mig eller prata. Barnmorskan sa till sist att "Jag hör att ni är på väg i bilen, ni får komma in för en undersökning men vi vet inte om ni kan stanna här, det är fullt". Det är INTE vad en kvinna med värkar vill höra, aldrig att jag skulle klara mig till Södertälje som hon hänvisade till! När vi kom till parkeringen tog det säkert 10 minuter att gå ifrån bilen och till ingången på förlossningen. Jag var tvungen att stanna två gånger för att värkarna kom så tätt. Det kändes overkligt, skulle det verkligen vara dags?

Klockan 19:42 lades jag in på förlossningen, öppen 7 cm, bra jobbat hemma tyckte barnmorskorna! Klapp på axeln!! Jag var helt säker på att bli hemskickad som alla pratat så mycket om. Dessutom var det ju hela två dagar innan beräknat datum. Vad man hade hört så föder ALLA förstföderskor efter beräknat datum, men inte jag inte.

Klockan 20:47 fick jag smärtlindring i form av lustgas, vilket tog ett bra tag innan jag förstod mig på, timing och inte fega med andetagen är hela hemligheten.

Klockan 22:39 fick jag smärtlindring i form av Sufenta-EDA. Det var skönt! Hade inte klarat det utan!

Klockan 23:35 tar barnmorskan hål så fostervattnet går. Hjärtljuden på Matheo gick ned till 60 och de ville att jag skulle börja krysta. Doktor tillkallades men vi återhämtade oss och det beslutades att avvakta.  Öppen 9 cm. Fortfarande kräktes jag. Jag hade en sån där kräkpåse på brösten som jag kräktes i samtidigt som jag krystade.

Klockan 01:40 kom lille Matheo till världen, han var 48 cm lång och vägde 3 285 gram. Allt gick bra och vi fick komma till bb på morgonen. Där stannade vi bara ett dygn, varken jag eller David är särskilt förtjusta i sjukhus... det tog alltså lite mer än 24 timmar från första riktiga värkarna till han var ute.

Matheo fick hur mycket som helst i julklapp men vi tänkte ändå att han skulle få skriva en önskelista, FNISS.

Ks Kids Bowlingset

Mega Bloks Nalle Puh tågbana

Min första keyboard, så han kan bilda ett eget band hahahaaa

Bultbräda, Lille Skutts är rolig med morötterna

Nattlampan, Lumilove Bamboo the Panda

Det tunnaste, tunnaste av täcken till spjälsäng som finns (Matheo tycker inte om att det är varmt). Detta finns på Babyland; RÄTT START, ISTOPPSTÄCKE TUNN 100X130

Matheo håller på att få två tänder till. Nu är det i underkäken det börjar spricka upp och snart ser han ut som en 3-åring i munnen. Jämför man med andra barn i samma ålder så har han jättestora och fina tänder. De flesta har bara små, små risgryn men Matheo har riktiga tänder...

Ja ni läste rätt! Alldeles nyss när David satt och tittade på TV, jag vid datorn och Matheo höll på och krypa omkring i köket så skulle jag titta till Matheo och kunde inte tro att det var sant! Han stod upp alldeles själv, för egen maskin mitt på köksgolvet med en barnmatsburk i handen! Jag vet inte alls hur länge han stått där i sin ensamhet men klarade iaf av att stå kvar tills jag kom fram till honom. I´m i chock! Så nu är det nog bara fråga om dagar, kanske nån vecka eller så tills han kanske tar sina första steg... Mamma är sååå stolt!!

Matheo hade lite svårt att sova igår och i natt. Morgonen började inte så bra den heller, han vaknade tidigt och ville inte sluta skrika. Jag tog honom till vår säng och där kräktes han upp hela flaskan välling han just satt i sig... Sen fortsatte skrikandet hela dagen med avbrott för ett par sovstunder mot normalt en. Hoppas han blir bättre snart!