Imorse när jag cyklade till jobbet så såg jag något springa (nåja gå) över vägen som jag cyklade på. Jag trodde att det var en råtta och tyckte det var lite äckligt men när jag kom närmare så såg jag att det var en liten igelkott. Den var så söt, där den hade förirrat sig ut mitt i gatan i Aspudden! Stackarn, hoppas han inte blev påkörd! 

Några meter bort på samma gata, så såg jag det roligaste jag sett på länge! Jag skrattade nästan högt när jag trampade mig fram!! Ut genom en port kom nämligen en 35-årig karl, troligtvis var han gay (vilket iofs inte hade ett skvatt med sakeb att göra) och så sprang han som en 5-åring (!!!). Armar och ben viftade åt alla möjliga håll, precis som ett litet barn. Tydligen hade han bråttom till t-banan och jag tror att han roade fler än mig på vägen dit! 

Vi får säga grattis till guldklimpen också! Han blir 18 månader idag, det firade vi med 18-månaders kontrollen på BVC. Allt gick bra, vaccinet hade vi ju redan tagit i januari innan resan, vilket var skönt. Vi mätte och vägde honom och han var 79 cm lång och vägde 9 710 gram. Jag trodde att han skulle väga mer än 10 kilo, för jag tycker han har blivit så tung på sista tiden, men det är väl jag som behöver träna antar jag... Sen kollade sköterskan att han kunde bygga med klossar, inga problem eftersom Matheos älsklingsleksak är Mega Bloksen. Han fick rita, inte för att man kunde se vad det skulle föreställa men färg på pappret blev det iaf! Sen pratade vi om hur många ord han kan. Normalt är ca 8-10 ord i den här åldern. 

Matheo kan:

mamma

pappa

titta

titta där

där

voff-voff (skäller)

apa (lampa)

tack

David har hört honom säga Stella. Sen säger han nja-nja när han vill ha något, kan vara vad som helst. Sen har han en massa olika ljud för sig när han pratar och ropar på Stella. Dessa räknas tydligen också som ord.

Däremot så förstår han ju väldigt mycket som man säger. Gå till soffan, sängen, sova, stolen, äta, borsta tänderna, duscha, bada, ut, hämta skorna, vagnen, välling, bajsat, öga, näsa, öra, mun, mage och vi får inte glömma pillesnoppen. Den vet han minsann vart den är.

I går kväll fick vi träffa Gunnar för första gången, en blandning engelsk och amerikansk staff. Hur kan man INTE förälska sig i honom?? Man vill ju bara gosa och lukta på honom hela tiden! Inte kan man slita blicken från honom heller då han försöker upptäcka världen med vacklande ben. Å nej, han är inte vår tyvärr. Det är en kompis till David som skaffat honom, men mycket lek kommer det nog bli framöver!! Stella var mest intresserad av Gunnars husse, som hon är helt tokig i. Det räckte med en liten lukt i rumpan på Gunnar sen var det bra.