Stackars puppan! Hon blir så trött av värmen som varit de senaste dagarna... Det blir inte så mycket springande utan mer prommisar. Efter bara 10 minuter så flåsar hon och ser trött ut, på vägen hem ska hon vila och dra magen i det kalla gräset, bland fästingarna! Igår hittade Mireya en jättefästing som kröp på hennes rygg, huah! De är så äckliga!

Imorse gick jag ut med Stella som vanligt vid 9-snåret, Matheo var hemma med  pappa så vi kunde gå i skogen och kasta pinnar som hon älskar. När vi var på väg hem igen fick den lilla byrackarn upp ett spår på något, kanske ett rådjur eller något, och försvann som ett skott! Jag ropade på henne och halvvägs tillbaka till mig fick hon upp spåret igen och försvann. Det här är första gången hon gör så här, annars brukar hon bara vilja ha sina j-kla pinnar. Jag gick och ropade på henne men hon syntes/hördes inte till någonstans, jag gick runt, runt och började få halvt panik. När jag kom tillbaka till det ställe där hon rymt från mig kom hon springandes med tungan i backen... Jag vet inte vad hon gjort eller vart hon varit, men slut var hon iaf och det enda jag tänkte på var att det var skönt att vi slapp sätta upp lappar i området där det står Stella efterlyses. Hon fick sig ett par FYYY och så blev det koppel, väl hemma somnade hon som en sten.

Idag var hela familjen Elviersson-Sica på en dagstur till Mariefred, pappa David skulle fota drottning Silvia när hon delade ut "The World Children's Prize for the Rights of the Child" på Gripsholms Slott. Jag ville givetvis följa med för att ta med bebisarna på prommenad, det är ju faktiskt roligare att gå där man inte är så ofta! Mariefred är ju så mysigt också.

Medan pappa var inne och fotade i slottet gick jag in mot hamnen och den gamla staden, i hamnen tänkte jag att jag skulle passa på att fota lite i det vackra vädret. I hamnen så fanns det en liten strandremsa där jag tänkte att lilla puppan skulle få bada tassarna lite. Det kom en båt som tutade och gjorde en hel del vågor, detta skrämde livet av puppan som slet sig ifrån mig ut på den stora parkeringen. Tur att det inte var sommar och en massa bilar och folk. När båten slutat tuta och vågorna avtagit så kom Stella springandes emot mig med svansen mellan benen. Och jag som trodde att jag skulle få springa halva Mariefred runt för att få tag i henne. Ibland är hon riktigt duktig och vet vad hon ska göra!