Jag åkte och lämnade Stella (vovven) hos mina föräldrar. Pappa tyckte jag såg så trött ut (tack för den) och att jag behövde vila ut lite. Sen tror jag att han saknar alla prommenader med henne och lite gos, för hon är verkligen världens gosigaste jycke! Igår kväll kändes det vrkligen som att det var något som saknades, hon är ju också en del av familjen. Pappa och mamma ska komma över lite senare och lämna henne. Då tänkte jag även passa på att bjuda på den sista tårtan som blev över efeter dopet. Det är inte klokt vad fikabröd och tårta det blev över! Vi gav iväg doggybags efter dopet och ändå har vi frysen full och tårta kvar. David fick ta med sig kakor till jobbet idag, de ska visst tycka om kakor där...

Så här trött brukar Stella vara när vi varit ute och lekt. Hon är ett riktigt litet charmtroll! Eller som granntanten säger "slampa".

...att man är rätt utrustad! När vi kom utanför porten så såg det  väldigt lägligt väldigt mörkt ut på himlen. Och mycket riktigt så började det regna... Som tur var hade jag ju regnskyddet till barnvagnen i väskan och min goretex var på, men stackars Stella som inte är överförtjust i regnet hade ingenting, förutom pälsen då... Vi tog ändå en tur till ängen för att hon skulle få springa av sig lite grann, men när regnet blev allt häftigare ville hon gå hem, stackarn!

Se så söta de är tillsammans...

...men jag är lite skeptisk...

Det känns ibland skönt att folk inte har kunskap om rasen, det gör att jag känner mig säker när jag är ute och prommenerar med Stella. Folk skulle bara veta hur hon är i sinnet...

Och framförallt; vad är egentligen en kamphund???