Matheo har varit minst sagt vesvärlig när det kommer till att klippa håret. Ingen annan än jag får klippa och så får han nästan panik när hårtrimmern plockas fram. Vi har pratat länge om att gå till frisören men när det väl kommer till kritan så har han tusen olika bortförklaringar för att slippa. Igår sa han tex att han inte orkade sitta still i stolen. Vi gick in till en frisör i Liljeholmen o så hade de tid med detsamma. Ingen återvändo! Upp i stolen, på med skynket och fram med hårtrimmern. Då kom tårarna, men de försvann när han fick se på Beyblade på min mobil. Han var inte helt nöjd, han satt som förstenad och sa inte ett ord, inte likt honom att vara tyst så länge! Tjejen som klippte frågade om han ville ha färg i håret, men nej det ville han inte, kanske lite rött och svart ( Milan) nästa gång. Känns skönt att han är med på att det blir en nästa gång. Visst blev han snygg? Lite kortare än jag själv brukar klippa honom.